Som en snigel...

...sniglar jag mig fram genom dagarna. Fy farao. Det passar inte mig att vara ensam och sysslolös. Eller syssloslös och sysslolös.... jag skulle ju städa badrummet. MEN det var så jäkla jobigt att krypa efter golvet och så var det så varmt här uppe så det gör jag klart ikväll. Somnade en halvtimme i soffan i stället.

Skrev en liten rapport som utlovats till min chef och svarade på lite jobbmail (men jag märker ju att jag nästan inte får några längre för det är bara några få som vet att jag fortfarande kollar mailen hemifrån).

I magen har det åmat sig nåt rent otroligt hela dagen. Stora, bestämda rörelser, som att någon försöker ändra position helt och hållet. Känns verkligen som något ur serien V. Jag tappar nästan andan och ser på utsidan hur någon krumbuktar sig på insidan. Normalt? Ja, jag antar det. Allt tycks ju vara det när man frågar. Men jag känner mig inte normal. Jag känner bara  - release me - please!!!!!

Kommentera här: