Hemma!

Nu har jag jobbat min sista dag på ett tag. Eller jag har några smågrejer som jag ska slutföra hemifrån, men jag har varit min sista dag på kontoret, jag har lagt in autosvar i mailen, skickat lite mail till kollegor etc och plockat ihop lite grejer till min vikarie. Det kändes faktiskt lite smådeppigt att koda telefonen att jag var åter i november (ska jobba en dag i veckan på plats och en dag hemifrån nov - dec). Snyft.

Och vad händer nu då? Jo, jag får mer tid att fundera och då inbillar jag mig att jag inte känner av så mycket fosterrörelser som jag borde. Jag har visserligen noterat att de har förändrats den senaste tiden, men antagit att det är normalt - att det blivit trångt.

Men nu nojjar jag lite... Jag petar på magen lite och vill få en stor spark tillbaka. Vet inte om jag skulle ha fått det tidigare, men det får jag inte nu. Däremot får jag ett åmande och ett litet bökande. Jag kände likadant i helgen också och tog upp min nya nojja på MVC i måndags. Alla värden var dock bra, bebbens hjärtljud låg bra och allt såg bra ut. SF-måttet hade dock hoppat upp ett snäpp från sin kurva. Kanske var det där min nojja tilltog. BM rodde dock bara att bebben låg och putade ut med rumpan extra mycket och såg ingen anledning till oro. Jag ska i alla fall tillbaka på måndag för ny koll. Hoppas (och tror) att jag oroar mig i onödan. Blir oron väre och rörelserna färra så ringer jag dock för ett extra UL redan i övermorgon.

Nu går jag och lägger mig och hoppas att lilla bebben lever rövare i magen natt!

Kommentera här: